Grimsö forskningsstation är helt unik som viltekologiskt centrum i Sverige. Här bedrivs bland annat inventeringar av flera djurarter för miljöövervakning där resultat och kunskap sedan används inom forskning och förvaltning. SITES har pratat med tre nyckelpersoner om inventeringen, miljöövervakningen och forskning om smågnagare, Gunnar Jansson, Frauke Ecke och Petter Kjellander.Två gånger varje år genomförs inventeringar av smågnagare på Grimsö, i maj och i september. Smågnagare är en av SITES Grimsös 19 monitoringserier vilket även inkluderar t.ex. älg, räv och stare. 2017 blir det 45:e året i rad som smågnagare inventeras vilket inkluderar sorkar, möss och näbbmöss. Även en del större djur som bäver, hare, kanin är också gnagare, men de inkluderas alltså inte i denna inventering.
Gunnar Jansson är forskare och koordinerar SITES verksamhet på Grimsö. Han säger att syftet med inventeringen på Grimsö är att följa smågnagarnas populationsdynamik, vilken är en viktig faktor i ekosystemen eftersom framför allt sorkar i sin tur påverkar upp- och nedgångar för flera andra arter.I förlängningen märks alltså toppåren för sork rätt tydligt i rävstammen (samma och nästa år) och överlag ses en fin överensstämmelse även med till exempel skogsharens populationsdynamik. Ett bra ”sorkår” gynnar många arter, finns det mycket sork att tillgå för rävarna minskar predationstrycket på flera andra småviltarter, t.ex. tjäder, orre och hare.Skogssork fotad av Rolf Segerstedt.
Inventeringen är upplagd för att spegla hela forskningsområdets 13 000 ha förklarar Gunnar Jansson. I 20 systematiskt utlagda rutor om vardera 1 ha placeras 50 fällor. De totalt 1000 fällorna står i varje inventeringsomgång ute under tre dygn, och vittjas och vid behov laddas om varje dag. I Sverige finns det ett antal olika arter smågnagare, på Grimsö hittas vanligtvis fyra-fem arter där fynd av skogssork dominerar kraftigt, därefter åkersork samt större och mindre skogsmus. Sorkindex, totalt och för respektive art, tas fram i enheten Fångster/100 fällnätter.Inventeringarna vid Grimsö ingår tillsammans med ett flertal platser runt om i landet i det nationella miljöövervakningsprogrammet för smågnagare. Programmet är en del av SLUs uppdrag inom Fortlöpande Miljöanalys (FOMA), där Frauke Ecke vid SLU i Umeå är koordinator.
Inventeringen på Grimsö forskningsområde representerar Bergslagen men den nationella övervakningen täcker även in andra områden, berättar Frauke Ecke. Bland annat ingår området kring Vindeln, i närheten av Svartberget, med den längsta tidsserien sedan 1971 och med 58 permanenta fångstytor. Till detta kommer miljöövervakningen i fjällen sedan 2001, i Vålådalen/Ljungdalen med 42 fångstytor, Ammarnäs sedan 1995 med 44 fångstytor och Stora Sjöfallet sedan 2001 med 41 fångstytor.
Trots det stora geografiska avståndet finns det många likheter i sorkarnas populationsdynamik mellan Grimsö och Vindeln, både med avseende på cyklicitet och populationstäthet säger Frauke Ecke. Medan bägge områden har karakteriserats av minskningar i täthet av framför allt åkersork under 1990-talet fram till ca 2010, kännetecknas dock fjällområdena fortfarande av stora populationsfluktuationer.Generellt sett kan man dela in populationsdynamiken i botten-, mellan- och toppår eller sorkår, där de sistnämnda nu mer är ovanliga i södra och mellersta Sverige. Däremot är sorkpopulationerna fortfarande cykliska i Bergslagen, dock med lägre tätheter nu jämfört med 1970- och 1980-talet, säger Frauke Ecke.
Uppkomsten av riktigt ordentliga toppår beror troligen på flera samverkande faktorer, men överlag tycks vintrar med mycket snö och långvariga snötäcken generera goda förutsättningar. Detta kan bero på att sorkarna under gynnsamma vinterförhållanden kan gömma sig under snön från predatorer, har där enklarare att hitta föda och kan därför reproducera sig nästan året runt eller åtminstone kan de starta reproduktionen tidigare jämfört med år med ogynnsamma vinterförhållanden. Efter en snörik vinter finns det därför ofta mycket sork i markerna.
De högsta noteringarna från senare år vid Grimsö var 2005, 2010 och 2014, men överlag har alltså fluktuationerna minskat under senare decennier berättar Gunnar Jansson. I perioden 1988-98 (varav de fem första vintrarna kan klassas som ”gröna”) hade Grimsöområdet t.ex. endast ett mellanår, i övrigt mycket låga noteringar. Att år med riktiga toppar blivit allt mer ovanliga i Göta- och Svealand antas generellt hänga ihop med allt mildare vintrar.Sorkfeber omskrivs ibland, främst under våren, och aktualiseras när trädgården ska städas, veden ska hanteras mm. Sorkfeber hör till kategorin zoonoser, dvs. sjukdomar som bärs och sprids via djur till människan, ett forskningsområde som stärkts på sistone både i Sverige och internationellt och ett område Frauke Ecke själv forskar inom. Sorkfeber orsakas av Puumala viruset (PUUV) och där skogssork är enda värddjuret. Inom ett forskningsprojekt som Frauke Ecke ledde undersöktes biobankade skogssorkar som fångades inom den nationella miljöövervakningen i Vindelområdet.I den studien visade det sig att andelen PUUV infekterade djur är direkt kopplad till antal skogssorkar, så med fler sorkar finns det fler PUUV infekterade djur. Dessutom verkar en artrik smådäggdjursfauna och sorkarnas predatorer kunna motverka PUUV infektionen bland sorkarna. Av en hittills okänd anledning verkar dock fallen av sorkfeber hos människan vara vanligast i Sveriges fyra nordligaste län, trots att skogssork också är en vanlig art i Bergslagen och andra delar av Sverige förklarar Frauke Ecke.Petter Kjellanders forskningsprojekt är också kopplat till zoonoser och epizootier, där det senare innebär allvarliga smittsamma sjukdomar som kan utgöra allvarliga hot mot människors eller djurs hälsa. Från de fångster som görs inom Grimsös inventering tas vävnadsprover på hjärna, hjärta, lunga och mjälte hos smågnagarna. Prover som Petter och hans kollegor undersöker för att hitta eventuella fästingburna patogener som borrelia, anaplasma och TBE-virus. Därför finkammas också dessa gnagare för alla fästingar som de bär på. Därefter analyseras även fästingarna för samma sjukdomsalstrare. Just nu ligger intresset främst på att undersöka gnagarnas betydelse för fästingarnas spridning av borreliabakterien, d.v.s. spelar det någon roll för fästing- och borreliaförekomsten i ett område om det är ett topp- eller bottenår bland smågnagarna?
Prognoser för den framtida populationsutvecklingen för sorkarna är också viktiga för bl.a. skogssektorn, där framför allt åkersork kan vara ett skadedjur i skogsplanteringarna. Dessa prognoser åstadkoms tack vare de långa tidsserier som har samlats in inom den nationella miljöövervakningen.
Internationellt har data från den nationella miljöövervakningen av smågnagare använts för jämförande studier. Man har bl.a. kunnat konstatera att den långvariga nedgången hos framför allt gråsiding, som är en underart av skogssork, och åkersork sammanfaller med motsvarande långvariga nedgång hos sorkar i andra delar av Europa.Våren 2016 uppvisade låg tillgång på smågnagare i Bergslagen, med ett sorkindex på totalt 0,6 fångster/100 fällnätter. På hösten var det däremot en riktigt bra topp med 4,98 fångster/100 fällnätter.
Resultat till och med den 44:e inventeringssäsongen över smågnagares populationsdynamik finns sammanställda, fritt tillgängliga via Grimsö forskningsstation eller SITES hemsida, i maj 2017 börjar en ny inventeringsomgång.Kontakt: Gunnar Jansson, SITES stationsföreståndare på Grimsö Forskningsstation
