Pollinerande insekter är nödvändiga för att många växter, inklusive vissa matgrödor, ska kunna fortplanta sig. Enligt flera studier finns det indikationer på att biologiska mångfalden bland insekter minskar, dock saknas det  i många fall konkreta fakta för olika orter.

På SITES Röbäcksdalen pågår ett antal projekt med pollinerande insekter. Målet är att skapa en större förståelse för vilka insekter som finns i norra Sverige, men även att skapa möjligheter att använda forskningsstationen i forskningsprojekt om för olika pollinerande insekter och andra relevanta insekter. Vid stationen finns två kupor med det nordiska biet, som är tillgängliga för forskare att använda. Utöver det så kommer det att göras undersökningar i vinter om hur man kan bygga upp ett bra investeringsprogram för vilda pollinerare. Vidare så har en fjärilsslinga på 1,2 km för framtida systematiska inventeringar registrerats hos Svensk Dagfjärilsövervakning.

Natuschka Lee, forskare vid Umeå Universitet har tillsammans med projektassistenten Philippe Simon under sommaren påbörjat en pilotinventering av pollinerande insekter på 4 olika platser runt Röbäcksdalen. Två av platserna var belägna vid ängar nära skog, en var belägen vid en betesmark med mycket vitklöver och en vid Degernäsbäcken, nära en vallodling. En vanligt förekommande pollinerare var naturligtvis det nordiska biet, som återfanns på flera olika växter och vid flera olika tidpunkter. Även enstaka  arter av blomflugor observerades på olika platser och växter och vid olika tillfällen. Vanligaste fjärilen som noterades var nässelfjärilen, men även pärlemofjärilen och påfågelöga fanns med i observationerna. Under 2020 kommer fler ingående inventeringsstudier att göras. Vid sidan av dessa inventeringar pågår det även mikrobiologiska och genetiska studier av det nordiska biet. 

Bild. Forskaren Natuschka Lee och studenten Philippe Simon från Umeå universitet inventerar pollinerande insekter vid Röbäcksdalen, sommaren 2019. Foto Johanna Wallsten.

För mer information, kontakta Johanna Wallsten, föreståndare för SITES Röbäcksdalen, eller Natuschka, forskare vid Umeå universitet
 
johanna.wallsten@slu.se, 090-786 8716
natuschka.lee@umu.se, 090 786 5447

Vid Abisko naturvetenskapliga station testas en vertikalaxlad vindturbin utvecklad för att driva en neutrinodetektor under den antarktiska polarnatten. Turbinen utvecklas inom forskningsprogrammet StandUp for Energy – ett strategiskt samarbete mellan Uppsala universitet, KTH, SLU och Luleå tekniska universitet

Fotograf: Hans Bernhoff

Den lilla robusta vindturbinen är av typen Savonius och kallas ”Savant” (SAVonius for ANTarctica). Den är utvecklad vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet, för att ge kraftförsörjning under arktiska och antarktiska vinterförhållanden. Turbinen utvecklas specifikt för experimentet ARIANNA – världsledande fysikforskning där högenergetiska kosmiska neutrinos studeras med hjälp av extremt känsliga detektorer på Antarktis. Savant är i framtiden tänkt att driva ARIANNA-detektorerna under vinterhalvåret (under polarnatten) som komplement till de solceller som driver detektorerna under sommarhalvåret. Det hårda vinterklimatet är en utmaning. En annan utmaning är kravet på absolut tystnad för att inte störa de känsliga detektorerna – snurran får inte ge ifrån sig minsta lilla radiobrus alls.
Den turbin som installerats i Abisko är den tredje generationen, Savant3, och är identisk med den som har varit i drift vid Antarktis i Moore's bay på Ross Ice Shelf under det senaste året. I Abisko kommer turbinen testas i en miljö som är lite mer krävande vad gäller starkare vindar i kombination med risk för nedisning.