Till slut så har även hösten kommit till oss på SITES Lönnstorp med ett flertal nätter under nollan. Fokus den närmaste tiden blir att skörda sockerbetor och att få igång andra årets mätningar av lustgas i projektet Residuegas. Detta projekt använder infrastrukturen SAFE (SITES Agroecological Field Experiment) och undersöker hur olika hanteringsstrategier för grödrester påverkar emissioner av lustgas. Läs mer här!









Under 2019 har SITES Lönnstorp tagit över driften av två långliggande försök i nordvästra Skåne som undersöker möjligheten att med hjälp av olika integrerade ogräsbekämpningsstrategier minska bestånden av renkavle (ett problemogräs) i växtföljder som domineras av spannmål sådda på hösten. Försöken startades 2012 respektive 2015 och jämför fem olika bekämpningsstrategier där olika kombinationer av plöjning, herbicider, direktsådd och reducerad bearbetning ingår. Preliminära resultat pekar på att strategier där direktsådd ingår minskar fröbanken och förekomsten av renkavle. Fler försöksår behövs dock för att kunna bekräfta dessa preliminära resultat. Läs mer här!

Formasprojektet ”Fosforeffektivt jordbruk med arbuskulär mykorrhiza” är ett nystartat projekt från Lunds universitet som också använder infrastrukturen SAFE på SITES Lönnstorp. Projektet kommer bland annat att undersöka om perenna grödor (t.ex. vetegräset Kernza) tar upp mer fosfor med sina större rotsystem än sina annuella motsvarigheter (t.ex. höstvete) och om dessa större rotsystem också innebär att de kan upprätthålla en högre mykorrhizabiomassa. Utrustning för att undersöka detta grävdes ner i SAFE i mitten av oktober och kommer att tas upp och analyseras efter skörd 2020. Läs mer här!

I september färdigställdes den nya vilthanteringsanläggningen vid Grimsö, och den är nu besiktigad och godkänd och klar att tas i drift. Anläggningen ger stora förbättringar både avseende provtagning på vilt (mått, vikter, vävnad etc) och annan hantering i samband med märkta eller omhändertagna djur. Arbetet startade i januari i år och invigning med gäster bl.a. från universitetsledningen sker den 11 oktober.

I byggnaden ryms även nya pentryn för studenter och andra gäster, upprustad bilverkstad samt förbättrade lagringsmöjligheter på loftet.
 

Under våren har en ny långtidsserie initierats vid Grimsö, med viltkameror vid 32 av provytorna (totalt 600) för den årliga spillningsinventeringen (sex arter plus diverse skogsdata). Viltkameror är sedan några år tillbaka ett viktigt inslag i både förvaltnings- och forskningssammanhang, och projektet kommer bland annat att relatera resultat från bilderna med de traditionella spillningsdata.

Under hela förra veckan besökte Interact (International Network for Terrestrial Research and Monitoring in the Arctic ) Vindeln. Totalt kom 60 personer. Svartberget hade ordnat med ett program för dem på onsdagen då de följde med Hjalmar Laudon och Charlotta Erefur på exkursion till Krycklans avrinningsområde. Där fick de höra mer om SITES Water och den forskning som pågår. Dagen avslutades med middag vid Stortjärn.

Asa försöks- och tillväxtpark har valts ut som ett försöksområde inom forskningsprojektet Mistra Digital Forest.
 
Under sommaren utfördes en multispektral laserskanning av Asa försöks- och tillväxtpark inom ramen för forskningsprogrammet Mistra Digital Forest. Lantmäteriet genomför laserscanning på nationell nivå vilket har möjliggjort en rad applikationer inom skogsbruket. Användning av multispektral laserscanning öppnar ytterligare nya möjligheter. Förhoppningen är bl.a. att kunna utnyttja skillnader i reflektion från olika våglängder för att kunna skilja på trädslag. Asa försökspark scannades även 2009 vilket möjliggör exempelvis tillväxtberäkningar baserat på laserdata.
  
Inom ramen för programmet kommer trädkartor inklusive trädslag, ner till enskilda träd, samt olika typer av tillväxtkartor för hela området produceras. Högupplösta multispektral laserdata, tillsammans med existerande data från försök, monitoring etc. erbjuder också många möjligheter för ny forskning.

Den 3 september genomfördes den årliga mätningen av Kebnekaises sydtopp av forskare vid Tarfala forskningsstation. Denna gång mätte sydtoppen 2095,6 meter över havet och är därmed 1,2 meter lägre än nordtoppen.

Nordtopens högsta punkt består av berg och är därmed stabil, medans sydtoppen är en glaciär som varierar i höjd under året.

Höjden mäts varje år precis när smältperioden har tagit slut och när sedan snön kommer går sydtoppen om och blir högst igen.
Sydtoppen minskar dock i höjd på grund av ett allt varmare klimat och årets mätning är den lägsta höjd som uppmätts någonsin. Under de senaste 50 åren har höjden på denna glaciär minskat med 24 meter.
 

 

Biologisk mångfald och mykorrhiza är av stor vikt för ekosystemprocesser såsom inlagring av kol i marken, samt hur omsättningen av närings- och organiska ämnen sker i marken. Trots deras betydelse, är kunskapen liten om hur den biologiska mångfalden är kopplat till ekosystemprocesserna.

I en studie som leds av Robert G Björk vid Göteborgs universitet så syftar man till att förbättra vår förståelse för kopplingen mellan växter och den mikrobiella mångfalden och i vilken utsträckning förändringar i vegetationsmönster kan påverkan kol- och kvävedynamiken i ekosystem.

I ett samarbete mellan SMHI och Polarforskningssekretariatet så finns nu även Abisko med som en av de automatiska väderstationer som ingår i det omfattande nätverket av SYNOP-stationer i Sverige. Stationen är placerad på Observationskullen vid Abisko naturvetenskapliga station och här har bl. a forskningsstationens egna mätningar pågått sedan 1913.
 

Den nya SYNOP-stationen mäter temperatur, nederbörd, lufftryck, vind, luftfuktighet, sikt och molnhöjd. Dess strålningsmätare är på gång att uppgraderas.

Sveriges alla SYNOP-observationer finns att se på https://www.smhi.se/vadret/vadret-i-sverige/observationer

Det är nu högsäsong för flera av Grimsös monitoringserier kring vilt och skog med flera tidsmässigt överlappande inventeringar, liksom för många av de externa projektens fältverksamhet. Nu under några veckor kring månadsskiftet maj-juni pågår exempelvis märkningen av rådjurskid. Denna innebär ofta ett spännande arbete med smygande, väntan och i lyckade fall hantering av m.e.m. nyfödda kid. Dessa data används t.ex. för studier av mortalitetsorsaker, men kopplar framförallt på ett bra sätt ihop med den mångåriga dataserien över märkta vuxna rådjur.
 

Den 3;e juni träffades SITES Styrgrupp för möte vid Grimsö. Större delen av eftermiddagen ägnades dock till rundvandring på stationen, bland annat förvisade Mikael Åkesson verksamheten på DNA-labbet, samt en biltur med en översiktlig förevisning av det 13 000 ha stora forskningsområdet.

Under tre dagar i början på maj deltog några av SITES` personal i motorsågskurs och erhöll därmed s.k. Motorsågskörkort och behörighet att hantera motorsåg i tjänsten. Det är viktigt att några vid stationen har denna behörighet så att det alltid finns någon på plats som kan ta hand om eventuella omkullblåsta träd över vägar etc.
 

Valet till Europaparlamentet är just avklarat. Forskning har i debatten lyfts som en av grundpelarna för samarbetet inom EU. Fältbaserad forskning inom systemekologi är ett område som starkt kan gynnas av gemensam europeisk finansiering för att bygga upp koordinerad insamling av data från platser runtom i  Europa. Denna typ av data är nödvändiga för att förstå dagens förändringar av ekosystemen och dess konsekvenser, och för att få underlag för hur vi lever upp till flera av FN:s globala hållbarhetsmål.  Under året har ett konsortium inom eLTER (Long-Term Ecosystem Research in Europe) skickat in två ansökningar inom Horizon 2020-programmet för infrastruktur. Beslut väntas i november.

”Precis som SITES ger möjlighet till koordinerad datainsamling i Sverige, hoppas vi kunna säkra finansiering för den europeiska nivån”, säger Ulf Grandin vid SLU, koordinator för LTER Sverige och knuten till SITES.
 
SITES och det svenska LTER-nätverket kommer om ansökningarna beviljas gemensamt arbeta för att svenska stationer och mätplatser anpassas och kopplas upp till eLTER.

Drönare (eller UAV som de också kallas) ingår som en operationell del i insamlingsprogrammet för spektraldata som utförs av SITES Spectral. Drönarna är utrustade med kameror som avbildar ekosystemen i olika spektralband (grönt, rött, red-edge och nära infrarött).
 

Bilderna kan sedan användas för att studera hur växtligheten mår under olika delar av säsongen. Drönarna programmeras för att automatiskt följa en rutt och fotografera markytan från 60-80 m höjd. För att allt ska fungera krävs att piloterna är väl förberedda och tränade och att noggrann planeringen har gjorts. Därför hade vi en workshop i början på maj där Virginia Garcia och Lars Eklundh från SITES Spectral tillsammans med deltagare från Röbäcksdalen, Skogaryd,  Svartberget och Tarfala gick igenom alla rutiner som hänger ihop med flygningarna. Vi diskuterade en rad faktorer som påverkar datakvaliten som placering av markkontrollpunkter, väderförhållanden, tidpunkt, metadatainsamling m.m. Problem med drönarna förekommer då och då och vi samlade in viktiga erfarenheter och tekniska lösningar.

Den torra och varma sommaren 2018 orsakade torkstress på många områden i södra Sverige och den åttatandade granbarkborren (Ips typographus) var inte sen att utnyttja detta. Kombinationen av torka och en lång period av värme medförde att barkborrarna hann med två sk. syskonkullar. Skadeläget i Götaland och då särskilt östra Götaland är allvarligt och årets utveckling följs noga. I Asa är ett 40-tal områden med angripna och döda granar identifierade. Årets tidiga vår passar barkborrarna perfekt och årets svärmning har redan inletts. I bekämpningsprogrammet ingår feromonfällor, levande träd betade med feromon och övervakning av de 40-tal områden med konstaterade angrepp. Den viktigaste aktiva åtgärden är dock att inom en månad avverka de granar som angripits under april/maj för att reducera populationen och föra ut barkborrana från skogen. Det bästa motmedlet är dock en kall och regnig sommar.
 

Forskning
På två platser på försöksparken är professor Göran Birgersson och doktorand Maria Sousa från institutionen för Kemisk ekologi, SLU Alnarp, aktiva och följer utvecklingen av granbarkborrepopulationen. Deras forskning inriktar sig på en av granbarkborrarnas mest potenta naturliga fiender, styltflugan (Medetera spp.). Styltflugans larver använder sina mandibler ("käkarna"), för att attackera barkborrelarverna under barken.

Ett av de områden som Göran och Maria arbetar på övervakas regelbundet via drönare. Pilotstudier har visat att man via spektralbilder inom vissa våglängdsområden kan påvisa angrepp av granbarkborre. Förhoppningsvis redan innan de är synliga med blotta ögat. Detta skulle kunna utnyttjas för att övervaka stora markområden och tidigt kunna sätta in motåtgärder i form av avverkning av drabbade träd.

Den 13 april installerade vi vår nya avbördningsstation i Tarfala jokken. Något som måste göras innan snösmältningen drar igång på våren. På bild 1 och 2 kan man se Robin Andersson som står på stegar över vattenytan och monterar tryckgivare för den nya avbördningsstation samt solpanelen, som ska ladda batteriet, som driver stationen. Detta är Tarfalas andra station i jokken. Den kan mäta tidigare under säsongen, dvs den kan mäta lägre vattenflöden än den station som var på plats innan. Nu kommer båda stationerna att vara igång och generera dubbla mätningar under säsongen.
 
 

En naturlig jokk varierar mycket i vattenflöde och det blir därmed lite mer utmanande att installera eftersom man inte har en perfekt situation med ett linjärt förhållande mellan vattenföring och tryck. Det vill säga, det är inte helt enkelt med denna typ av installation i en jokk eftersom den både ska kunna mäta väldigt lite vatten samtidigt som den ska tåla höga vattenflöden.
 
Avbördningsstationen är en del av SITES Water och ska mäta avbördningen, eller flödet ut från Tarfala-dalen, och hur det varierar från snösmältningen till sen höst. Stationen mäter kontinuerligt och genererar även mätningar av temperatur samt turbiditet och konduktivitet i jokken. Vi kommer att besöka den då och då under sommaren och tanka ner data. Vi försöker då besöka stationen vid olika vattenflöden för att kalibrera den. Då häller man i ett flouroerande färgämne eller salt och mäter konduktivitet (ledningsförmåga) eller flourocens om man har hällt ut fluorerande ämne (se bild 3). Sedan kan man räkna ut hur mycket vatten som rinner ut momentant. Mätningarna är en del av mätningarna av avsmältningen av glaciärerna vid Tarfala som har pågått sedan 1960-talet.

Vad har du för förväntningar på ditt uppdrag?
Att driva internationaliseringen av svenska fältforskningsstationer, genom LTER. Jag driver LTER Sweden som är nästan som en parallell till SITES. Alla sites stationerna är nu medlemmar i LTER Sweden och planen är att via LTER få kanaler ut i Europa.


Berätta om din bakgrund
Disputerat i växtekologi på Uppsala universitet. Kom till SLU för att driva vegetationsdelen i den svenska delen av ett internationellt miljöövervakningsprogram, ”ICP Integrated Monitoring (ICP-IM)”. Jobbar fortfarande med den delen, men är nu även ordförande för hela det internationella ICP IM-programmet. Därtill är jag koordinator för det svenska LTER nätverket (Long Term Ecosystem Research), och representerar Sverige i Europeiska LTER.
Min forskning rör mest vegetationsförändringar på europanivå, och sker genom LTER och de Horizon2020 projekt som gått till konsortier inom LTER. Utöver detta jobbar  jag med undervisning och undervisningsadministration.
 
Vilken relation har du till terrester/limninsk fältforskning? 
Driver som sagt vegetationsdelen av ett nationellt miljöövervakningsprogram. Programmet syftar till processförståelse i skogsekosystem, och vi mäter nästa allt man kan mäta, så även om jag håller på med vegetation arbetar jag nära geologer, hydrologer, markvetare och kemister i högt instrumenterade skogliga övervakningsområden.
 
När visste du att du ville bli forskare?
Mot slutet av min grundutbildning började jag få upp ögonen för att doktorera, och under exjobbet blev jag väldigt intresserad av att fortsätta som doktorand.
 
Varför är forskningsinfrastruktur viktigt?
Utan en väl fungerande infrastruktur med harmoniserade mätprogram och rutiner för datalagring kommer vi inte kunna följa upp effekter av de storskaliga miljöförändringar som pågår, eller lära oss mer om hur ekosystemen reagerar på dessa miljöförändringar.
 
Vad kommer bli dina starkaste bidrag till SITES?/ Vad hoppas du kunna tillföra SITES?
Kopplingen till LTER och att få med de svenska fältforskningsstationerna i det Europeiska nätverket för ekosystemforskning.
 
Var är SITES om fem år?
Om fem år kommer SITES att fortsatt vara en viktig del i den nationella fältforskningen och ha en naturlig och viktig roll i den storskaliga Europeiska ekosystemforskningen.
 
Länkar: 
ICP Integrated Monitoring (ICP-IM)
 
LTER Sweden
 
LTER Europe

Degernäsbäcken rinner längst med åkerfälten vid Röbäcksdalens forskningsstation. Vattendraget, som är en del av SITES vattenövervakningsprogram, står snart inför stora förändringar. I slutet av denna sommar kommer bygget av nya E12 ”västra länken” att starta. E4:an kommer att korsa bäcken på samma plats som vägen gör idag, men trafiken kommer att öka betydligt. Förändingarna i landskapet erbjuder en ypperlig chans att studera eventuella förändingar i vattenkvalitet som en effekt av ökad trafik. Bäcken är redan en del av SITES waters provtagningsområden, men denna sommar är den sista chansen att utöka provtagningen för andra typer av analyser, innan byggandet av den nya vägen startar.

Vill du veta mer?
Umeå kommun
Trafikverket
Karta med Degernäsbäcken (den raka) och Röbäcken (den slingriga) utmärkta, tillsammans med våra provtagningspunkter.

Kontakt:
Johanna Wallsten på Sveriges lantbruksuniversitet.

Berätta om din bakgrund?
Jag är från Belgien och där tog jag min master i ekologi samt elektromekanik. Efter mina studier arbetade jag som automations ingenjör.

Nyligen fick min sambo en Postdoc-tjänst på Abisko fältstation. Vi gillar båda fjällmiljön och bestämde oss för att flytta norröver. Jag sökte tjänsten som forskningsingenjör och fick den. Denna tjänst erbjuder en intressant kombination av fältarbete och dataanalyser och jag tror att det är här min bakgrund inom datahantering och automation kommer att komma väl till pass.

Vad är din relation till terrester/limnisk fältforskning?
Genom min familj fick jag upp ögonen för biologi i tidig ålder. Senare, under mina ekologistudier, fick jag flera möjligheter att samarbeta med både terrestra och limniska forskare. Under min master spenderade jag ett år i Sverige, som Erasmus student. Under denna tid tog jag en kurs i limnologi samt en kurs i Arktisk geoekologi i Abisko. Jag har även varit med på en kurs i växtinventering i alperna samt assisterade en doktorand i fältarbetet i Finnmarken och på Island.
 
Berätta om ditt första intryck av Abisko?
Abisko är en magisk plats, med sjön, fjällen och norrsken. Det är också extremt på många sätt, såsom vädret, naturen, isoleringen samt effekterna av klimatförändringar. Stationen är relativt stor och har mycket att erbjuda alla typer av forskare. Det är ett väldigt fint ställe att arbeta på och naturen ligger precis utanför husknuten.
 
Vad har du för förväntningar på ditt uppdrag som forskningsingenjör på SITES mest nordligt belägna fältstation?
Min huvudsakliga fokus kommer att vara arbetet med mätprogrammen för SITES (SITES Water och SITES Spectral) samt ICOS. Jag hoppas även att lära mig mer om de mätsystem som används och data som genereras i Abisko och Sverige. Jag ser också fram emot att lära mig mer om övriga SITES fältstationer och existerande samarbetsprojekt.

Nu har man på installerat och testkört flödesmätningssystemet, SkyLine 3D på Skogaryd. Detta möjliggör ett nytt sätt att mäta flödet av växthusgaser, med hög spatial och temporal upplösning, över heterogena sjösystem som håller på att övergå till våtmark. Man gör både kammarmätningar av CO₂ och CH₄ flöden, och mätningar med hjälp av en dynamisk mobil, Eddy kovarians flödessystem, där placeringen regleras med av hjälp av en ”footprint” model (en modell som beskriver varifrån emissionerna kommer i området) . Vidare kan man göra ett stort antal upprepade mätningar i tid och rum. I kombination med finupplöst mätning av nyckel driv-variabler som styr dessa flöden av växthusgaser kan man skala upp växthusgasutsläpp från sötvattens våtmarker.
 
Projektet är ett samarbete mellan forskare på the Universities of York (UK), Göteborg och Lund och är finansierat av NERC.

Figurtext 1: En översiktsbild på DiverIMPACTS-försöket på SITES Lönnstorp. Foto: Ryan Davidson

Den växtföljd som används som referens i detta försök är en sexårig växtföljd som bland annat innehåller de kvävefixerande grödorna klöver och ärter men också kvävekrävande grödor som t.ex. höstraps. För att konstruera en alternativ mer diversifierad växtföljd har projektet tagit hjälp av lantbrukare och rådgivare. Resultatet av detta samarbete blev en växtföljd som baseras på de sex huvudgrödorna i referensväxtföljden men också på mellangrödor med flera arter samt olika typer av samodling. Bland annat så introducerar växtföljden idén att odla åkerböna tillsammans med raps samt samodling av lupin och maltkorn.
Försöket kommer bland annat att ge information om huruvida samodling minskar fördelarna med avbrottsgrödor i växtföljder eftersom den alternativa mer diversifierade växtföljden bara innehåller en säsong utan baljväxter. Försöket kan därför bland annat undersöka risken att de baljväxtrelaterade sjukdomarna ökar då mer baljväxter introduceras i växtföljden. Projektet kommer också att bedöma om diversifieringsstrategierna ökar odlingssystemets resiliens t.ex. genom att förlita sig på fler inkomstkällor samt mindre användning av externa insatsvaror.

Figurtext 2: De två växtföljderna som jämförs i DiverIMPACTS-försöket på SITES Lönnstorp. Skiss: Nicolas Carton

Länk till DiverIMPACTS hemsida: https://www.diverimpacts.net/

Kontakter:     
Nicolas Carton nicolas.carton@slu.se,
Georg Carlsson georg.carlsson@slu.se
Erik Steen Jensen erik.steen.jensen@slu.se

Denna vinter har hela mesokosm infrastrukturen på Erken varit ansatt av hårt väder. På grund av stormen Alfrida, med vindbyar på upp till 27 m/s, skakades hela infrastrukturen upp i tre bitar, vilka nu trycks ihop mot varandra av isstress. Lycligtvis har inga experiment pågått denna vinter! Vi väntar nu på att isen ska smälta så att vi kan utvärdera skadorna och reparera hela infrastrukturen så att den är redo för nästa säsong.
 


Missa inte chansen!
Vi vill även påminna om ni fortfarande kan ansöka om att använda SITES AquaNets infrastruktur under 2019. Läs mer här!

Ulf Jonsell, arbetar sedan februari heltid på SLU som SITES nya biträdande föreståndare. I intervjun nedan berättar Ulf mer ingående om sin bakgrund och det nya uppdraget.


Vad har du för förväntningar på ditt uppdrag?

Att få vara med och fortsätta utveckla den gemensamma forskningsplattform som SITES är – ett mervärde byggt på nio starka individuella stationer. Att få vara med och bidra till att förutsättningarna för att forskningen som kommer ut baserat på SITES är av internationell toppklass. Jag ser min roll i stort att vara smörjmedlet i SITES maskineriet.

 
Berätta om din bakgrund

Jag är geovetare i botten med inriktning mot glaciologi och gjorde mitt examensarbete i Tarfala. Sedan jobbade jag under avhandlingsarbetet på Tarfala, Grönland och Antarktis med fokus på iskärnor och långa tidsserier. Efter disputation kände jag mig färdig med detta och tyckte att det var roligare att koordinera och facilitera vilket jag gjort under nästan åtta år på Polarforskningssekretariatet med såväl internationella som nationella samarbeten. En viktig del där var arbetet med att tillgängliggöra data, både i det rent praktiska och strategiskt policy-arbete.
 

Vilken relation har du till terrester/limnisk fältforskning?

Jag är geovetare och ägnade min forskning åt glaciärer bl.a. genom fältarbeten i  Tarfala, Grönland och Svalbard. Därtill har jag med mig en hel del grön biologi på grundnivå och genom eget intresse.
 

Varför är forskningsinfrastruktur viktigt?

En bra forskningsinfrastruktur har en stark positiv växelverkan mellan forskargrupper och forskningsinfrastrukturen För att nå dit krävs en ständig dialog kring vad forskningen behöver och vad infrastrukturen kan erbjuda. Denna dialog måste ske med ett långsiktigt perspektiv eftersom en infrastruktur har längre planeringshorisont än det enskilda forskningsprojektet. Manegen ska vara krattad för att enskilda projektansökningar ska kunna bedömas som tydligt genomförbara. Den goda forskningsidén ska inte hämmas av att infrastrukturen inte finns tillgänglig. Därtill ska infrastrukturen bidra till att vara en kreativ mötesplats för samarbeten och nya idéer.
 

Vad kommer bli dina starkaste bidrag till SITES?/ Vad hoppas du kunna tillföra SITES?

Jag hoppas mina bidrag kommer synas inom minst två delar. Den första är att se till att SITES får robusta rutiner för dataflöden, se till att data kommer ut på SITES portal och att det blir en naturlig del av forskningsprocessen för stationspersonal och forskare som använder stationerna. Det andra är att vara delaktig i att skapa vi-känslan i SITES genom den koordinerande roll jag har. Jag hoppas därmed skapa en stabil grund för SITES långsiktiga utveckling.
 
Var är SITES om fem år?

SITES är en tydlig tillgång för långsiktiga forskningsprogram och en ingång till Sverige och svensk ekosystemforskning där internationella samarbeten uppstår. SITES har då även växt sig ännu större med fler stationer knuta till sig.

Vid Grimsö forskningsstation pågår nu en storskalig ombyggnation av den ladugård som hittills främst inrymt lager, frysrum och fordonsverkstad. Denna utvecklingsmöjlighet, som slutförs i sommar, har varit efterlängtad i flera år och byggnaden kommer att innehålla ny vilthanteringsanläggning, förbättrade möjligheter för provtagning i laboratoriemiljö samt utökat pentry för gäster och studenter. Nya energisnåla frysrum med fördubblat lagringsutrymme jämfört med tidigare finns redan på plats i extern byggnad.

Bild ovan: Här förbereds gjutning av ny bottenplatta och indragning av vatten i den 140 år gamla lagårdsbyggnaden. Foto Gunnar Jansson. 
 

Hälsningar från Gunnar Jansson,
stationsföreståndare vid Grimsö

Vill ni veta mer om verksamheten på Grimsö,
hör av er till Gunnar på gunnar.jansson@slu.se
 

Föreningen OIKOS, som samlar Sveriges ekologer, genomförde sin årliga konferens vid SLU i Uppsala. Konferensen pågick mellan 5 och 7 februari och erbjöd spännande föredrag, poster-presentationer och intensivt nätverkande. 

SITES representerades av föreståndare Stefan Bertilsson tillsammans med Ulf Grandin och Silke Langenheder (koordinator för SITES AqauNet och förståndare på Erken). Många besökte vår hörna och Stefan, Ulf och Silke hade möjlighet att svara på frågor om SITES samt dela ut SITES populära kalender för 2019. 

Vi tackar OIKOS för tre bra arrangerade dagar med intressanta diskussioner.